Teprovningar

Eftersom jag beskriver mig som teprovare i presentationen intill torde det vara lämpligt att såhär i bloggens gryningsdagar beskriva lite närmare hur en sådan går till i min regi. I somras fick jag möjlighet att hålla teprovningar i samband med konstutställningen China Blue på Katrinetorps Gård utanför Malmö. Utställningen i sig bestod av samtida kinesisk konst i tre olika etapper och butiken Five o’Clock hade blivit tillfrågade att medverka för försäljning av te vid sidan om. Jag fick uppdraget att genomföra detta och kinesiska teer i mängder samt en del tillbehör ställdes ut och möjlighet till att boka provningar gavs också. Omgiven av konst och full av inspiration satte jag tänderna i uppdraget med stor entusiasm som jag innerligen hoppas lyste igenom under provningstillfällena. Under provningarna lät jag andra teländer komma fram trots temat för utställningen och trots att Kina, detta de tiotusen teernas land har mer än nog att erbjuda smakvariationsmässigt. Motivet till detta var dels att bredda tillfällena intressemässigt. Alla är trots allt inte lika intresserade av kinesiska dynastier som en annan miljöskadad tehandlare. Vidare står de övriga två länderna som jag valde att inkludera för särskilda stilbildningar inom drycken.

Jag brukade hursomhelst inleda provningarna med att brygga Tie Guan Yin (se bilder), ett halvoxiderat, s.k. Oolongte av hög kvalitet från Kina. Valet går att motivera på fler sätt. Dels används ett s.k. Kung Fu-set vid bryggning vilket är intressant och måhända en smula uppseendeväckande för en ovan betraktare. De används som en del av en särskild tetradition från Kina och känns lätt igen i det att teutensilierna, som ofta är mycket små, ackompanjeras av en särskilt bricka med skåror eller hål i. Under dessa skåror finns det en gömd låda som fångar upp det vatten som hälls ut på brickan då man sköljer utensilierna som en del av bryggningsprocessen. Med andra ord ter sig detta ganska annorlunda än vårt ”svenska” sätt att göra te på vilket är intressant för den som inte har sett det eller som vill få förklarat för sig vad alla steg i processen har för betydelse. Vidare, och givetvis av största vikt, är smakupplevelsen. Då många har en intuition om kinesiskt te (och även japanskt för den delen) som en besk dryck tjänade bryggningen av Tie Guan Yin väl för att slå hål på denna föreställning. Ett korrekt bryggt Tie Guan Yin är smakrikt till tusen men knappast beskt. Det har en blommig arom, toner av jasmin, vanilj och honung och en överraskande rundhet men saknar beska. Att notera är också den känsla av att vara klar och uppfriskad i sinnet som infinner sig då man dricker det.

Emellan detta och nästa te benades tevärldens begrepp ut. Vad är skillnaden på de olika tesorterna och hur kommer det sig att de smakar så olika? Vilken betydelse har vattentemperaturen och hårdheten för en lyckad kopp te? Allt detta varvades med anekdoter ur teets historia och en och annan filosofisk kommentar kring tetraditionerna. Tyngdpunkten ligger framförallt på Kina och Japan eftersom dessa länder utvecklat tedrickandet och teodlandet under 100-tals år och fortfarande står för majoriteten av produktionen av te av hög kvalitet. Särskilt när det gäller Kina med dess tusentals olika sorter finns en smakvärld med en enorm variationsrikedom som vi hittills bara skrapat på ytan i väst. Att tala om kinesiskt te är ungefär som att prata om europeisk ost. Smak, utseende, doft och tillverkningsprocess varierar så mycket att det kan vara problematiskt att kalla det för en och samma dryck.

Nästa te till provning var Fukamushicha (深蒸し茶 på japanska), en typ av japanskt sencha (煎茶 på japanska). Japanskt te är en mycket speciell typ av smaksensation och något som inte alltid tilltalar alla eller åtminstone inte första gången. Detta till trots kan valet försvaras på fler grunder än undertecknads passion för just denna variant av drycken te. Dels, som redan antytts, gör dess unika smak att det måste få förekomma i sammanhanget. Vidare är det också så att jag vet med mig att det är ett te som många har problem med när det gäller tillvägagångssätt vid bryggning. Det kan tyckas lite bökigt med japanskt te med dess kräsenhet kring temperaturer och bryggningstider. Sant är att det är något av det svåraste att brygga rätt och kanske är det just därför som många ger upp. En bitter dryck med fadd och platt smak är ju knappast något man vill dricka dagligen trots säkra rön om hälsoeffekter och det är just vad som händer med japanskt te om man inte behandlar det rätt. Just för att råda bot på detta inkluderades japanskt te i repertoaren och dess subtila, fylliga, umami-rika (umami är den femte smaknyansen efter sött, surt, salt och beskt) och runda smak kom att uppskattas av en hel del gäster. Kanske visade det sig också att bökigheten till viss del försvann i o m demonstrationen.

Slutligen bryggdes en kanna Assam, eller som en annan provare utryckte sig i somras, ”en vanlig hederlig kopp te”. Spännande var givetvis att resan från de mjukare östasiatiska teerna avslutades med just detta lite mustigare, skarpare svarta te som blivit en klassiker i Europa och är betydligt mer välkänd även i Sverige. Mellan och under provningarna av de olika teerna ställdes frågor om allt kring bryggningsteknik, teindustrin, skördesätt, teets historia och specifika sorter och mycket mer. Provningarna hade oftast mellan 2 och 4 deltagare vilket gjorde det lättare att ställa frågor närhelst de dök upp samt medförde möjligheten att skräddarsy tillfällena efter specifika intressen en aning.

Vad gäller deltagarantal är det optimala att vara mellan två och fem personer. Att man inte bör vara fler har att göra med att en teprovning till sin natur kräver att presentatören fäster stor uppmärksamhet på bryggningen. Detta gäller framförallt de kinesiska och japanska teerna bland vilka det inte är ovanligt med korta bryggningstider (inte så sällan lägre än en minut) och möjligheten att manövrera flera Kung Fu-set simultant kräver en flinkhet som jag till dags dato ännu ej begagnat mig med. För den som ändå är intresserad av att göra något större i samband med t ex en konferens eller dylikt går detta att genomföra. Skillnaden blir att upplägget får ändras något. Alla kan t ex inte få teet exakt samtidigt men i övrigt blir föreläsningsdelen den samma. En sak som också kan vara värd att nämna är att man inte bör komma utsvulten till en teprovning men även att det är viktigt att tänka på vad man äter. En mustig thaigryta rik på vitlök och chili blockerar lätt smaklökarna för de subtila intrycken från teer av hög kvalitet. I viss mån är så också fallet med mörk choklad och kaffe men detta är något jag påminner provare om före och inget att oroa sig för mycket för.

För den som blivit inspirerad av ovanstående ligger priset på en teprovning på ca 250 kronor per person och då ingår ovanstående vilket vanligen tar ca 1 h och 30 min samt tid för eventuella frågor efteråt. Att priset inte är helt specificerat beror på att jag för närvarande saknar lokal, något som förhoppningsvis löser sig inom en inte alltför lång tidsperiod. Tills vidare gör jag gärna hembesök förutsatt att provaren eller provarna bor i Malmö. Allt som behövs är tillgång till elektricitet och vatten, attribut med vilka de flesta hushåll av idag är välsignade med.

För den som ännu inte övertygats kan jag stolt förmedla att jag under en av mina provningar i somras fick besök av Sydsvenskans före detta krogrecensent Stefan Stenudd alias Bong. Förutom att bistå med de vackra fotografierna på teerna ovan och nedan beskriver han även teet Tie Guan Yin med en talangfullhet som väcker både avund såväl som beundran. Följ länken nedan och läs och njut!

http://stenudd.blogspot.com/2008/07/tta-bryggningar-av-samma-te.html