måndag 13 april 2009

Sakuracha



Våren har vaknat i Malmö och innan majeldar och dylikt nalkas bestämde jag mig för att fira dess ankomst med ett klassiskt japanskt vårtecken, nämligen körsbärsblom. Körsbärsblom, eller Sakura (桜) som det heter på japanska, är lika efterlängtat varje år och pryder inte så få delar av de japanska städerna så här års. Under min Japanvistelse år 2007 hade jag turen att själv bevittna detta och även delta i ohanami (お花見), en slags körsbärsblomsbeskådningsfest som tar plats spontant i parker runt om i Japan. Man picknickar under de blommande träden och njuter av dess skönhet i sällskap av vänner eller familj. För den som precis som jag saknar flygbiljett inom snar framtid och inte heller känner till någon mer närliggande plats med körsbärsblom i massor står räddningen dock att finna på den japanska butiken Tentoya i Malmö (länk till karta nedan). Där säljs det nämligen japansk körsbärsblom som te.



I den vackra asken hittar man två än mer tilltalande förpackningar, den ena innehållande japanskt grönt te med smak utav körsbär och den andra saltad japansk körsbärsblom. Att brygga te på körsbärsblom görs vanligen i samband med bröllop men min nyfikenhet i kombination med det faktum att jag för närvarande inte är inbjuden till något bröllop ledde till att jag tidigare idag ruckade på traditionen och bryggde mig en kanna. Och visst är det en fröjd för ögat. Som om den estetiska kvaliteten inte vore nog sprids där utöver en blommig och sötaktig körsbärsdoft. Jag har körsbärsblom i mitt hem!



Smaken är troligen något av det mest udda jag provat på i teväg, inte så mycket på grund av dess distinkta blommighet som det faktum att blombladen är saltade. Här gäller det alltså att vara beredd på något som skiljer sig avsevärt från alla andra slags teer. Den salta smaken kombinerat av den sötaktiga och blommiga doften ger en smakupplevelse som minst sagt är unik. Lite märkligt känns det att dricka salt te och det är inte direkt en dryck man gulpar i sig. Dock en mycket intressant smakupplevelse och jag sitter länge efteråt och beundrar den blombeprydda kvisten som flyter runt i glaskannan.



Vidare sen provade jag det smaksatta teet. De som läst mer än ett inlägg av denna blogg kan nog gissa sig till att smaksatt inte direkt är min kopp te men jag hade en intressant personlig upplevelse av just denna sort. Det påminde mig nämligen väldigt mycket om när jag började dricka grönt te. I mitt tedrickandes begynnelsedagar drack jag nämligen en hel del Assam, Ceylon och diverse andra svarta teer av den kraftigare typen och hade på grund av detta lite svårt för de gröna som jag upplevde lite för tunna. Smaksatta gröna teer var då lättare eftersom de gjorde teet lite mer saftlikt och därmed helt annorlunda till karaktären. När jag sedan kommit att vänja mig vid dryckens ”konsistens” kom jag snabbt att uppskatta de rena teerna framför de smaksatta. Hur som helst så var grönt te smaksatt med just körsbär något av de första gröna teerna som jag kom att uppskatta och därför var det en nostalgisk upplevelse att än en gång brygga sig en kanna. Med tanke på smaksatta gröna teers popularitet nuförtiden är jag säker på att inte så få skulle uppskatta detta te.



Jag var i alla fall mycket nöjd med min miniatyr-ohanami i mitt kök men desto mer sugen blev jag att bege mig till en plats rikt på körsbärsblom. Får jag kännedom on någon sådan i min närhet fattas bara ännu ett besök på Tentoya för införskaffande av aburaage (friterad tofu) för tillagandet av de till ohanami tillhörande o-inarisan (se bild ovan) samt en solig dag så är jag på väg.

http://maps.google.se/maps?hl=sv&q=engelbrektsgatan+6+malm%C3%B6&um=1&ie=UTF-8&split=0&sa=X&oi=geocode_result&resnum=1&ct=title