Bi Luo Chun

Få saker kan frammana värme i vintermörkrets Sverige så bra som te. Den malmöitiska blåsten som letar sig in i varje vrå av kroppen trots massiv ekipering tenderar att få även den mest köldtåliga att huttra till. Vad kan då vara bättre än att i lugn och ro brygga sig en kopp te, eller varför inte flera stycken? Idag plockade jag fram min kinesiska terrakottakanna som av någon oförklarlig anledning har stått bortglömd i ett skåp alltför länge. Den är ett praktexempel på gammalt kinesiskt tehantverk som är svårslaget i sin komposition och utformning. Bara att hälla ur den är en upplevelse i sig. Teet ger sig följsamt och klart ut i kopparna, det skvätter eller bränns inte och den är mycket lätt. Ändamålsenligt så det förslår. Så är det givetvis en angenäm känsla att dricka te ur de tillhörande terrakottakopparna.


Så till teet vars namn är Bi Luo Chun (碧螺春 på kinesiska) och tillhör de mer kända teerna från dryckens ursprungsland. Teets doft är intensivt växtlig och sötaktig med lekfulla nyanser av choklad som slår en direkt vid öppnandet av en påse eller burk. Bara doften kan få mig att fastna men för att inte skada teet med för mycket exponering för luft stänger jag till påsen och påbörjar kokandet av vattnet. Noga vakar jag över kannan så att vattnet inte börjar stormkoka. Enligt gammalt kinesisk tradition undviker man att koka vattnet för hårt för inte koka bort allt liv ur vattnet. En modern förklaring brukar inbegripa att syret i vattnet försvinner då man överkokar. Hur det än förhåller sig inbillar jag mig att detta spelar roll då jag tycker mig uppleva en viss livlöshet och platthet i smaken då man använder överkokat vatten till kinesiska teer.

Först och främst förvärmer jag tekannan en omgång med hett vatten. Att man gör detta beror på att man inte vill ha för stort temperaturfall på bryggvattnet då teet sedan bryggs. Senare slår jag i två till bredden fyllda temått i tekannan. Jag snålar medvetet då jag vet att Bi Luo Chun är ett te som lätt beskar av sig vid överdosering eller överbryggning. De små tvinnade bladen är en njutning för ögat och ytans vitaktiga ludenhet skvallrar om att teet vid rätt behandling har en persikas lenhet.


Så påbörjar jag första bryggningen. Jag låter det dra i ca 1,5 minut och resultatet är en mjuk och elegant smak med inslag utav torkad frukt. Nyanser av katrinplommon och russin gör sig påminda och mina tankar går även till en av mina favorittillbehör i det japanska köket, Aonori (ett slags norisjögräs med lite rundare och fruktigare smak som strös över diverse rätter t.ex. okonomiyaki). När jag börjar sippa på teet infinner sig snart en känsla av behaglig problemfrihet och lätthet i sinnet. Plötsligt känns livet lätt och njutbart. Jag fortsätter att dricka och någonstans mellan den andra och tredje koppen uppstår en underbar känsla av tomhet. Friden av att inte tänka på något alls varar en stund och all stress och spänningar är som borttrollade.

Jag sätter igång en andra bryggning. Smaken av teet har intensifierats av en viss beska, dock behåller det fortfarande sin varsamhet. Det visar sig också vara ytterst fantasistimulerande. Från mitt kök i november-malmö dagdrömmer jag mig bort till vackra kinesiska berglandskap och tehus. Det närliggande vattenfallet och skogen intill känns lika självklar som fönstret ut till min innergård. Det känns som att jag återkommit till en plats jag tidigare befunnit mig på. Här råder frid och ro.

Vid tredje bryggningen har beskan försvunnit och en viss sötma trängt fram. Teet är tunnare och lättare men vissa nyanser av rostat träder fram. Jag fortsätter att i lugn sörpla i mig teet och låta tankarna flyta iväg. Vid den fjärde och sista bryggningen börjar teets karaktär tunnas ut till det yttersta men detta till trots är det ändå en behaglig dryck. Jag njuter av att känna mig pigg, frisk och avspänd och låter det gå en tid innan jag påbörjar nästa syssla på dagordningen, allt för att behålla tekänslan så länge som möjligt. Styrkt av teet är jag redo att tampas med mörkret och kylan. Och, säger känslan mig, också med de mesta av smällar och slag som livet i övrigt utsätter en för…