Under min tid i Japan hittade jag en Zen-kokbok hemma hos en utav mina värdfamiljer. Zenmatlagning består endast av ingredienser från växtriket men om man trodde detta skulle vara tråkigt får man tänka om. Jag provade nämligen på en hel del vegetariskt i Japan och njöt till fullo av alla nya och spännande smaknyanser och inspirerande anrättningar. Trots att det i Japan inte är särskilt vanligt att avstå från kött numera har de en rik flora av vegetarisk matlagning. Detta kommer sig troligen till stor del av Buddhismen men även geografin bäddar för denna typ av matlagning. Japans slätter, i vilka man hittar de mest tätbefolkade områdena, lämpar sig bättre för odling av ris och sojabönor snarare än uppfödning av boskap. Därtill har man ju i och för sig livnärt sig på fisk som proteinkälla vilket blir ett avbrott i den i övrigt vegetariska kosthållningen.
Hur som helst fastnade min blick ganska snabbt på en särskild rätt, eller rättare sagt sidorätt. Vitt ris med Gyokuro som topping! För den oinformerade är Gyokuro (玉露) ett utav Japans allra finaste teer med en alldeles säregen smak som kommer sig av den mycket speciella odlingsmetoden (för mer info se http://perbrekell.blogspot.com/2009/01/gyokuro-minnen-frn-japan-och.html). Receptet föll sedan i glömska under en lång tid men nyligen när jag höll på att experimentera kring bryggningar av ett utmärkt Gyokuro från Saitama återkom tanken i mitt huvud och jag blev givetvis tvungen att testa.
Resultatet blev ett mycket gott ris. Subtil men ändå tydligt kännbar sötma och växtlighet från teet. Därtill passade smaken utmärkt till risets konsistens. Jag kombinerade detta med lite vitfisk stekt i mirin, soja, sake och skivad ingefära men trots denna subtila kryddning känner jag på mig att jag ändå borde ha låtit bli offer från djurriket i detta fall. Mitt smaksatta ris hade troligen kommit än mer väl till pass i en rätt baserad på tofu, sesam, spenat, valnötter och dylika ingredienser. Jag skulle vilja inflika att Tofu kan vara något av en delikatess i Japan till skillnad från den tråkiga varianten man brukar hitta i Sverige. I ett japanskt snabbköp finns det lika många slags Tofu som det finns mjölkprodukter i ett svenskt och därtill har de särskilda tofuhandlar likt vi har bagerier i varje bostadsområde. Det som gör tofu så fantastiskt är dess anpassningsbarhet till övriga ingredienser samt varierande konsistens. Man kan välja mellan allt från det köttigare yuba till den mjuka silkestofun.
Tillbaka så till riset. För den som vill prova på denna kanske en smula dyra topping (Gyokuro brukar säljas för kring 200 kronor hektot och uppåt) ska jag berätta hur det går till. Riset ska först kokas som vanligt och teet strös över först i samband med servering. Detta görs för att undvika beska från tebladen samt att de finstämmiga aromerna inte ska koka bort fullkomligt. Sedan kan man välja om man bara vill ha det på toppen som utsmyckning eller om man vill blanda det i riset. Om du blandar det i riset, vilket ger mer smak utav Gyokuro, tänk då på att använda pinnar för att liksom rita linjer i riset. På så vis undviker du att mosa riskornen och får därmed en vackrare anrättning och en mer njutbar konsistens.
お食事をお楽しみください Smaklig måltid!
Hur som helst fastnade min blick ganska snabbt på en särskild rätt, eller rättare sagt sidorätt. Vitt ris med Gyokuro som topping! För den oinformerade är Gyokuro (玉露) ett utav Japans allra finaste teer med en alldeles säregen smak som kommer sig av den mycket speciella odlingsmetoden (för mer info se http://perbrekell.blogspot.com/2009/01/gyokuro-minnen-frn-japan-och.html). Receptet föll sedan i glömska under en lång tid men nyligen när jag höll på att experimentera kring bryggningar av ett utmärkt Gyokuro från Saitama återkom tanken i mitt huvud och jag blev givetvis tvungen att testa.
Resultatet blev ett mycket gott ris. Subtil men ändå tydligt kännbar sötma och växtlighet från teet. Därtill passade smaken utmärkt till risets konsistens. Jag kombinerade detta med lite vitfisk stekt i mirin, soja, sake och skivad ingefära men trots denna subtila kryddning känner jag på mig att jag ändå borde ha låtit bli offer från djurriket i detta fall. Mitt smaksatta ris hade troligen kommit än mer väl till pass i en rätt baserad på tofu, sesam, spenat, valnötter och dylika ingredienser. Jag skulle vilja inflika att Tofu kan vara något av en delikatess i Japan till skillnad från den tråkiga varianten man brukar hitta i Sverige. I ett japanskt snabbköp finns det lika många slags Tofu som det finns mjölkprodukter i ett svenskt och därtill har de särskilda tofuhandlar likt vi har bagerier i varje bostadsområde. Det som gör tofu så fantastiskt är dess anpassningsbarhet till övriga ingredienser samt varierande konsistens. Man kan välja mellan allt från det köttigare yuba till den mjuka silkestofun.
Tillbaka så till riset. För den som vill prova på denna kanske en smula dyra topping (Gyokuro brukar säljas för kring 200 kronor hektot och uppåt) ska jag berätta hur det går till. Riset ska först kokas som vanligt och teet strös över först i samband med servering. Detta görs för att undvika beska från tebladen samt att de finstämmiga aromerna inte ska koka bort fullkomligt. Sedan kan man välja om man bara vill ha det på toppen som utsmyckning eller om man vill blanda det i riset. Om du blandar det i riset, vilket ger mer smak utav Gyokuro, tänk då på att använda pinnar för att liksom rita linjer i riset. På så vis undviker du att mosa riskornen och får därmed en vackrare anrättning och en mer njutbar konsistens.
お食事をお楽しみください Smaklig måltid!
